NÄR LIVET GÅR I 180

Vet inte riktigt vart jag ska börja. Trots att jag varit ledig idag känner jag mig helt slut och tömd på energi. Jag vet inte om det har med min första tenta imorgon att göra, eller om det är hela den här omställningen jag gjort i livet på senaste tiden. Det känns som att början på hela det här året har varit väldigt mycket förändring för mig i snabb takt. Det började med att jag fick besked 2 dagar innan min utbildning skulle börja att jag kommit in på kommunikatörsprogrammet. Eftersom jag var reserv så fick jag beskedet om antagning med väldigt kort varsel.  Jag fick genast ta tjänstledigt från jobbet på heltid, fixa pendlarkort, fixa med csn, köpa diverse böcker och sedan rivstarta skolgången. 

Nu har den ekonomiska stressen sagta men säkert lagt sig över mig. Jag sa upp mig från mitt heltidsjobb för ett tag sen, och fick ut min sista heltidslön nu i februari. Det är en sån jobbig omställning och nu måste jag verkligen planera och överväga alla mina köp. Nyligen skaffade jag mig dock ett extrajobb på ett hotell här i Västerås där jag trivs väldigt bra, men tanken på att inte veta EXAKT hur mycket jag får ut varje månad stressar mig SÅ mycket. Kommer jag att kunna betala hyran? Behöver jag ta från mitt sparkonto? Kan jag gå ut och äta i helgen eller måste jag snåla?  Hur mycket pengar har jag att röra mig om varje månad? Hur blir det i sommar? Hur mycket kommer jag att få jobba? Kommer jag ha råd att resa och att göra saker? Jag försöker att jobba så mycket jag bara kan och samtidigt försöka få det att gå ihop med plugget, och hittills har det fungerat rätt bra. 
 
Men jag känner hur hela min kropp har varit på helspänn den senaste tiden för att det har varit så himla mycket nytt. Det är så himla tröttsamt att människan fungerar så, att man är "rädd" för nya saker, och att det krävs så hilma mycket energi från en. Jag blir SÅ TRÖTT på mig själv över det faktum att jag blir trött över förändringar och att jag tycker att "nya saker är läskiga" (fast dom inte är det egentligen, hallå..skärpning Bella!) Och så var det alla dessa frågor som snurrar omkring i mitt huvud. Har jag ens valt rätt utbildning? Kommer jag klara tentan imorgon? Kan den här utbildningen ta mig vidare in i det yrket jag vill vara i framtiden? Är det värt att lägga ner 3 år på detta? Bör jag söka något annat? Och isåfall vad? Och hur lång tid kommer den processen att ta? Samtidigt som allt det här snurrar så vill jag även få tid till bloggen, jag vill fota, måla, starta upp nya projekt, hänga med kompisar, träffa nya människor. Gah, känner mig otillräcklig stundtals och är TYVÄRR tvungen att prioritera bort saker jag egentligen vill hinna med.

Well..omställningar är jobbiga i början så jag antar att det bara är att härda ut. Vad som än händer så för det alltid med sig nya lärdomar, bra som dåliga. Jag antar att jag bara får försöka embracea allt. Ta förändringarna med storm. Äga dom och inte låta dom äga mig. Ja, detta var lite tisdagstankar så här när man inser att livet plötsligt fått för sig att gå i 180.
Kommentarer (3)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
"MEN GUD VAD SMAL DU HAR BLIVIT"
"OJ vad smal du har blivit" "Men GUUUD vad smal du är!" "Alltså Isabelle, visst har du gått ner i vikt? Alltså jag menar ju att det är fint att vara smal" "Ja man ser att du var lite rundare i ansiktet på det här gamla fotot" 

Detta är kommentarer, frågor och konstateranden jag fått höra från olika människor runt omkring mig den senaste tiden. Och ja, jag kan säga att jag blir lika irriterad och ledsen varje gång någon TROR OCH TAR SIG rätten till att uttrycka sig hur som helst kring hur jag ser ut. Hur VÅGAR man i huvudtaget ställa dessa frågor? Jag kan inte förstå det. Det är som om när det handlar om någon som är smal så är det okej att säga lite vad som helst eftersom att det ändå är dagens ideal och man tar för givet att det är det många människor strävar efter. Men tänk så är det inte MITT IDEAL? Tänk så trivs jag INTE i min kropp? Varför ska jag ständigt behöva möta dessa kommentarer? Varje gång jag ställts inför detta så skrattar jag antingen bort det eller börjar prata om något annat, just för att jag blir obekväm och dessutom irriterad, OCH för att jag vill vara SNÄLL och inte göra personen obekväm. Men det jag istället borde göra är att fråga "Ursäkta vad sa du?" "Vad vill du få fram genom att säga så?" "Varför undrar du det?" MEN jag stuntar i att göra det just för att det är enklare att skratta bort det.

Men vet ni vad?  Jag ska sluta med det nu. Det är inte jag som ska hamna i en jobbig situation genom att få den frågan, det är personen som uttrycker sig klumpigt som ska få hamna i den sitsen. Här kommer några saker jag vill klargöra för er som absolut känner att ni måste yttra er åsikt om detta, och för er som är så intresserade kring när en kropp (som inte ens är eran egen) förändras.

1. För det första så har DU som yttrar dig INGEN som helst aning om vad som ligger bakom en kroppslig förändring. Jag kanske har gått igenom något jobbigt? Jag kanske mår dåligt? Eller kanske är svaret så enkelt som att jag helt enkelt har ett fysiskt jobb som sagta men säkert bryter ner mina muskler? Samt att jag inte längre tränar fotboll 5 gånger i veckan som i sin tur har gjort att jag tappat lite av mina muskler? DU kan inte veta, så var försiktig med vad du frågar.

2. JA. Jag ser SJÄLV hur jag ser ut. Jag ser mig själv i spegeln varje dag och är VÄL medveten om vad som står där framför mig. Liksom det verkar chockartat för dig är det lika chockartat för mig och det tar ett tag för mig att vänja mig vid min nya kropp. I huvudet ser jag inte alls ut så som jag gör i spegeln. Jag har alltid haft ganska mycket muskler och sett mig själv som en tränande och aktiv person. Kanske är det inte så längre? Kanske är det så att jag inte längre känner igen det som står framför mig i spegeln? Och kanske känner jag mig obekväm i min nya kropp och så som jag ser ut nu? Kanske saknar jag den fysiskt starka Isabelle och helst av allt vill ha tillbaka henne? Då vill jag INTE HÖRA gång på gång andra människors syn och upptäckter om MIN KROPP. Det räcker gott och väl med mina egna tankar. Så NEJ TACK.

3. Och slutligen, NEJ! du har ingen rätt till att uttrycka dig angående hur MIN kropp ser ut. Bara för att den smala slanka kroppen är dagens ideal, behöver det inte betyda att det är MITT ideal, och att JAG trivs att se ut som JAG gör. Det är så konstigt att så fort det handlar om en kvinnas vikt så tror så många att de har rätt att tala fritt om det. Och just för att det är en person som anses vara SMAL så är det helt ok att säga vad som helst. IDEALET är olika från person till person. Du går väl aldrig fram till en person som har gått upp i vikt och säger "OJ vad stor du har blivit!" "Men gud vad stor du är" "Har du gått upp i vikt?" Nej jag tänkte väl det. Det är faktiskt EXAKT SAMMA sak som när jag får frågan om jag har gått ner i vikt? Att gå ner i vikt är kanske inte ens något jag vill? Så SNÄLLA tänk lite innan du uppnar munnen och ställer känsliga frågor. Du har ingen aning om vad en person går igenom/har gått igenom.

 
Kommentarer (3)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
VIKTEN AV POSITIVITET


Jag ser mig själv och jag tror även att andra ser mig som en person som alltid utåt sett är glad och positiv. Något som många inte får se eller märker av är att även jag (SÅKLART) har mina mörka och jobbiga stunder också. Jag mår dåligt ibland och kan tycka att livet är piss och att allt går emot mig. Det är viktigt att man tillåter sig själv att få känna alla känslor och inte trycka undan jobbiga känslor. Man kan faktiskt inte ALLTID vara den glada och sprudlande personen om man så skulle vilja. Vi alla har våra jobbiga stunder och det måste få vara okej.

Men något jag däremot kan tycka är jobbigt är när människor som är på dåligt humör låter deras ilska och negativitet gå ut över andra helt oskyldiga människor. När något jobbigt eller irriterande händer under dagen och en person verkligen går in och embracear allt det dåliga. Man har alltid ett val, och vissa människor VÄLJER att se allt det negativa och dåliga runomkring sig istället för att se det som är bra och positivt. Ibland låter man sig påverkas alldeles för mycket av yttre faktorer så att det "förstör hela ens dag" helt i onödan. Är det värt det? Nej, självklart inte! 


Bildkälla: Etsy.com

Jag har svårt för när människor ständigt väljer att se det negativa. Jag tycker det är jobbigt med dålig stämning och jag blir så himla himla trött i hela kroppen av negativitet. Om jag mår dåligt och träffar andra människor så försöker jag ändå alltid att vara mitt gladaste jag och att ha ett trevligt bemötande. Många gånger får det mig faktiskt att må bättre. Om jag är glad och trevlig så kommer människor i sin tur att vara det tillbaka mot mig och det kommer direkt att bidra till att jag blir på bättre humör automatiskt. As simple as that! Men, ibland orkar man kanske inte vara glad och trevlig och det är givetvis helt okej det också. Så länge man inte lägger över sin negativa energi hos någon annan. Jag tycker det är så himla viktigt. Negativitet föder negativitet och då blir det bara en ond spiral av negativ energi som inte gör något bra över huvudtaget. 


Så summan av kardemumman: Positivitet föder positivitet så SPRID POSITIV ENERGI - det gör oss alla gott. Och när du väl har en negativ feeling FÖRSÖK i första hand att lösa problemet som gjort att du känner som du känner. Men om det inte går så låt för guds skull inte negativ energi sprida sig som ett gift till andra helt oskyldiga människor. Deal? Grymt!

Jag vill inte låtsas vara någon slags guru som ska berätta för alla hur man ska leva sitt liv eller sätta någon på plats. Givetvis händer det att jag är negativ ibland eller säga olämpliga saker MEN det är något jag ständigt jobbar på för att motverka. Medvetenhet är ju första steget till förbättring, eller hur? Ingen av oss kan vara perfekt. 

Bara lite torsdagstankar så här i slutet på veckan. Hoppas ni får en fin torsdag hörrni, är glad för var enda en av er som kikar in här (kan inte säga det nog för mycket). PUSS och KRAM! 
 
 


Kommentarer (3)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
VARFÖR DRIVER JAG DEN HÄR BLOGGEN?
Jag gick tillbaka i mitt arkiv i bloggen och kikade på mitt första blogginlägg. Den 18 mars 2016. Jag har alltså skrivit i den här bloggen nästan varje dag i snart 10 månader. Så varför håller jag egentligen på med detta dag ut och dag in? Den här bloggen är något som jag lägger ner OERHÖRT mycket tid och engagemang i. Jag försöker verkligen uppdatera minst en gång varje dag. Jag lägger ner otroligt mycket tankeverksamhet kring vad jag ska skriva, vad som inspirerar er, vad som inspirerar mig, att fota, att planera outfits, att göra härliga frukostar och fina stilleben osv. Och jag bara ÄLSKAR det! 

Foto: Lisa Höök

Den största anledningen är såklart att jag tycker att det är FANTATISKT kul att få vara kreativ och ha bloggen som en samlingsplats för allt jag gör. Jag älskar ju som ni vet allt som har med kreativitet att göra och mår så himla bra av att få pyssla med text, foto, mode, inredning, mina tavlor som jag målar osv. Blir helt pirrig inombords när jag tänker på hur roligt det är. 


 
En annan anledning är för att jag vill ta mig in i mediabranschen och en blogg är ett superbra verktyg att visa upp vem man är och vad man gör. Ett mål jag har är att jag någon gång i framtiden ska jobba inom media på ett eller annat sett. Jag vet ännu inte helt konkret VAD jag vill göra i media, men det är något jag tänker på och funderar över nästan varje dag. Två kriterier är dock att jag måste få vara kreativ och få skapa i mitt arbete, och sedan så älskar jag att jobba i team (men det är inget krav). Jag älskar att drömma mig iväg och tänka på hur det skulle vara/kommer att bli i framtiden om/när jag får jobba med olika saker inom media. Jag tycker det är SUPERVIKTIGT att man tillåter sig att drömma, stort som smått. Det är våra drömmar som är vår drivkraft här i världen och utan den så kommer vi inte komma någonstans. 

Foto: Lisa Höök
 
Sedan är det ju väldigt roligt att ha så mycket från ens liv dokumenterat och att kunna gå tillbaka i bloggen och se vad jag bloggade om den 24 juni 2016 exempelvis.

Varför bloggar ni? Har ni några speciella anledningar? Berätta gärna!<3
Kommentarer (3)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
VERNISSAGE 23/11 I VÄSTERÅS - ELLA PEREZ


(Alla tavlor i collaget ovan är målade av Ella Perez.)

"I Sverige har tre av fyra egen erfarenhet eller erfarenhet av att någon i närheten lever med psykisk ohälsa (statistik från Hjärnkolls årliga befolkningsundersökningar). Socialstyrelsen beräknar att mellan 20 och 40 procent av Sveriges befolkning lever med psykisk ohälsa. I denna grupp beräknas 10-15 procent behöva psykiatrisk behandling." (text från NSPH)

Trots att psykisk ohälsa är så pass vanligt ibland oss så är det fortfarande (konstigt nog) ett tabubelagt ämne som många inte vågar prata om. Jag är så otroligt trött på att psykisk ohälsa inte tas på lika stort allvar som fysisk. För att kunna vända detta måste vi därför våga prata öppet om det. Att må dåligt psykiskt är inte konstigare än att må dåligt fysiskt. Vi gör allihop bägge delarna någon gång i livet - så varför ska vi inte kunna prata öppet om det? 

En vän till mig vid namn Ella gör just detta - hon pratar öppet om psykisk ohälsa. Jag tycker att detta är så oerhört viktigt och därför vill jag lyfta detta i bloggen. Jag har själv mått dåligt under vissa perioder i livet och tycker att det är så jäkla viktigt att lyfta ämnet. Hon pratar och är öppen om sin egen diagnos Bipolär sjukdom och inspirerar många (inkl. mig) dagligen. För att sprida budskapet samt hylla människor med psykisk ohälsa så målar hon fantastiskt fina tavlor som man kan hämta kraft och glädje ur. Hon väljer att inte se sin diagnos som något dåligt utan mer som en superkraft. Nu på onsdag den 23/11 har hon sin första vernissage och jag tycker att ALLA som har möjlighet att gå ska gå och titta på hennes fina tavlor (som det även finns möjlighet att köpa). Det kommer att finnas fika, bubbel och goda snittar på plats. Jag tror verkligen att det kommer bli en toppenkväll.

Vernissagen kommer att äga rum mellan 17.00 - 21.00 på Farledsgatan 5 på Lillåudden i Västerås. 


Osa till ellaperez@live.se
Glöm inte att kolla in hennes hemsida (HÄR) samt instagram (HÄR) också. 


Kommentarer (0)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like

 
Visa fler inlägg